Min barndoms jul på 40-talet

Det är tidigt 40-tal, andra världskriget har pågått sen drygt ett år tillbaka och jag bor hos mina

  föräldrar Per-Olov och Jenny Westerlund. I familjen finns två äldre bröder, 17 och 15 år, samt min

  syster som är tre år yngre än jag som är 8 år. Vi bor i Svallgonäs 2 mil ovanför Kittelfjäll på andra

  sidan sjön nedre Fättjaur. Vid denna tid fanns ingen el i byn med fyra gårdar, utedass och vedspis i

  köket. I ladugården fanns tre-fyra kor, häst, några får, två getter, några höns och katta.

Före jul hade jag kommit hem från Dikanäs arbetsstuga där jag bodde under skoltiden. I huset hade

Det skurats och bakats och lutfisken som tillverkades av mamma låg klar i vatten.

Grisen på ca 90 kg var slaktad så skinkan på ca 7-8 kg var kokad dagen före. Det fanns också saltat kött av kalv.

På julaftons morgon var nog allt som vanligt men en viss julstämning började infinna sig i alla fall hos

min syster och  jag. På förmiddagen kokade mamma klimpvälling eftersom julmiddagen skulle bli sen.

Min bror Folke hade kommit hem med en julgran några dagar tidigare. Girlangerna hängde i taket.

Nu kom julgranen in vid tre tiden på dagen, bollar och flaggor hängdes dit samt fåglar med vippande

stjärtar som var finast. De levande ljusen som skulle brinna hela helgen kom på plats. Vid fem - sex

tiden var det julkaffe med alla kakorna och bullar och i samband med detta dök tomten upp. Ofta

pappa, ibland min bror. Nu blev det spännande för att se vad som fanns i paketen.

Mina två bröder fick i tio - tolv år samma julklapp, gråa långkalsonger från Åhlen & Holm.

Mamma fick ofta klänningstyg och jag fick en fin docka ett år som kunde blunda - fantastiskt.

Efter kaffe och julklappar vid sjutiden går mamma och pappa till ladugården

och under tiden kokas den då råskalade potatisen. När klockan är cirka åtta då ska julbordet dukas.

Den stora skinkan stod mitt på bordet, där fanns bruna bönor med stekt fläsk och korv som vi aldrig fick på hela året.

En burk ansjovis (ej filead), köttbullar från det salta köttet, revbensspjäll från grisen, hembakat bröd och hemkärnat smör.

Kärnfil med riven getmese och vispad grädde. Som dryck var det svagdricka i fem

eller tio liters flaskor. Nu var alla mätta men kvällen skulle avslutas med en efterrätt som bestod av

kräm på torkad frukt och gräddmjölk. Risgrynsgröten var juldagens mat.

Ute gnistrade den kalla vinter, natten visserligen mörk men oändligt vacker.

Med lite fantasi kunde jag nog ana små tomtar runt huset

Berättelse om den sålda ostkorgen

Året var 1943 på hösten. Jag gick i 5:e klass på folkskolan (som det hette då). Jag och min syster Dagny bodde på Arbetsstugan i Dikanäs 4,2 mil hemifrån SvalIgonäs. Vi åkte i slutet av augusti och kom hem till jul. Vi längtade alltid hem även om vi fick mat och tillsyn av personalen. Vi var med pojkarna 30-32 barn. Personalen bestod av 1 köksa, 1 föreståndare Fröken Annevall samt 1 biträde som detta året hette Clara Samuelsson från Sorseletrakten. Hon var nog en av Sveriges duktigaste rotslöjderska.

Varje onsdag på eftermiddagen hade hon rotslöjd med

6:e klassens flickor. Jag fick inte vara med eftersom jag gick

i 5:e klass. Jag såg de fina korgarna och grytunderlägg som hon lärde ut så jag satte mig under bordet och försökte få ihop något av bitarna som de inte kunde använda.

När Clara upptäckte min benägenhet under bordet fick jag börja vårterminen 1944.

Ute i Europa pågick 2:a världskriget, Norge var invaderat

av Tyskland och i Finland brände ryska armen gårdarna som man kunde se från Sverige över Torne älv.

Nåväl, jag tillverkade först det lättaste, ett underlägg för karott eller gryta. Det har jag kvar än och använder ibland.

Sen blev det att ta itu med ostkorgen. Vi hade 2 getter hemma så mamma gjorde getost på sommaren. Det tog hela vintern 44-45 att göra den, men den blev mycket fin. Jag tog hem den och den användes flitigt.

På somrarna under 40-talet hade Svenska Turistföreningen folk från södra Sverige som åkte med tåg till Norrland och Vilhelmina. Buss till Saxnäsfjällen och sen via sjön Ransaren ner till Gielas där min pappa hämtade dem med sin stora båt Svallvåg. Dessa ofta välbärgade människor kom till vårt hem och bodde 1 eller 2 nätter.

De lagade sin mat själva. Mamma sålde ägg, fisk, potatis och mjölk. I övrigt beställdes korv och ansjovis m.m. från affären i Dikanäs.

En dag hade det varit 2 damer som tittat i våra gamla hus bland annat i den så kallade "värmstugan" Där på väggen hängde ostkorgen. En av kvinnorna kom in till mamma och ville köpa korgen och den såldes för 5 kronor. Visserligen fick jag pengarna men jag tyckte förstås att den såldes alldeles för billigt. Helst hade jag behållit den som minne från Arbetsstugan och kunnat använda den till vad den var till för - att göra getost i. Ibland undrar jag om den finns kvar och kanske hänger den på något museum och där ingen vet historien bakom om en 13-årings envisa vilja att skapa något fint och användbart till sitt älskade föräldrahem.

Irene Lundqvist född Vesterlund i SvalIgonäs.